Dag två ensam i lägenheten hemma hos min far. Eller helt ensam är jag inte. Jag tar hand om våra fyra katter som både är jobbiga och underbara på samma vis - konstigt, eller hur? Dessutom har jag jobbet cirka tio minuter ifrån mig, helt underbart. 

 

Måste också ursäkta att jag inte varit så aktiv här på några dagar. Har varit så trött efter arbetet och har somnat så extremt tidigt så jag har känt mig som en pensionär, haha. 

 

Det har varit cirka 29 grader ute, så passade på att sitta ute (Jag som vanligtvis aldrig är i solen), vilket också har lett till att jag blivit bränd, men värt det. D-vitamin woop! Så har skrivit en massa idag. Både på bok ett, bok två och bok tre samt haft en festmåltid för mig själv (Hey, det är ändå söndag, right?). 

Har varit en riktig livsnjutare idag och nu får ni ha en fortsätt trevlig kväll och jag ska fortsätta skriva. :) 

 

Snabbkaffet tar slut men bröden står kvar på bänken. Samma visa varje dag. Men så bestämde sig ägaren för den här bloggen att hon skulle ta bröd till kaffet idag. Hon tog tre skivor och lade ut två av dem på bänken och när hon skulle lägga ner den tredje ser hon att den är lite blå. Haha, blå?! Tänkte ägaren medan hon skakade på huvudet och stängde påsen med bröden och vände sig om till mackorna igen.När hon precis ska öppna smörlocket inser hon vad det blåa är för något. Bröden var mögliga! Snabbt tittar hon i påsens innehåll där resten är blåa prickiga och kastar hela påsen och de tre brödskivorna. Hon plockar fram det oöppnade brödpåsen och kollar noga att det inte är mögel i innehållet. Medan hon brer mackorna förstår hon varför det var mögel på före detta mackorna: 

 

Påsen var öppnad sen några dagar tillbaka men hon hade stängt den slarvigt. Ni vet med den här som sitter på brödpåsenn är du köper den i butik? Den hade hon stängt påsen med. Men ett annat bevis är också att hon inte öppnat påsen på hur länge som helst. Hon har inte ätit några mackor. Flickan lärde sig av sitt misstag och lade in den andra påsen i kylen och är ordentligt sluten.

 

Snipp, Snapp, Slut så var sagan slut. 

Har arbetat två dagar nu på mitt sommarjobb och under tiden tycker jag det är riktigt kul och det är nästan så att dagarna bara flyger fram. Men när man sätter sig på bussen hem slappnar man av och värken attackerar en nästan. Menmen, inga sura miner här inte. Jobbar på en second hand butik och får vara i både boklagret (Drömmen för mig), textillagret (är dock sällan där inne) och i det riktiga lagret där allting hamnar från början och flyttas sedan. Får därefter gå ut i butiken och ställa på hyllorna. Det bästa med det hela är att jag oftast är på boklagret och får gå ut med dem till bokhyllorna, men innan det kan jag kolla igenom dem och plocka på mig de böcker jag vill ha (alldeles gratis!). 

  

Blir extremt inspirerad när jag är på jobbet. Både under rasterna och när jag arbetar. Varje arbetskamrat är spännande men det finns speciellt en man på 60 bast som ger mig så sjukt mycket inspiration. Han älskar att prata om sitt liv. Från födseln fram till nu och allt jag önskade var att jag hade med mig min inspelningsapparat så jag kunde spela in våra samtal, jäklar vad det är spännande att lyssna. Tack vare honom har jag fått ihop en ny karaktär som förmodligen kommer vara med i bok tre eller om han till och med presenteras i bok två som jag håller på med nu.

 

Sedan har vi alla kunder. Jisses amalia. De är nästan som gamar. Man kommer ut med en vagn (ta tex porslin) och man hinner bara komma ut en meter från lagret innan de nästan hoppar på vagnen för att kolla på sakerna, så man är illa tvungen att stanna. Men, inspiration där också. 

Hur som helst tycker jag att hela alltihopa är roligt. Riktigt roligt. De flesta är riktigt trevliga och man blir kallad snabbisen för jag lyckas göra klart allting så himla fort. :D 

 

 

 

Jag har en hjälpreda nu när jag skriver. Inte bara till datorn utan katten Jinx ska även hålla i pennan till blocket. Vi kanske borde slå våra huvud ihop och få till ett riktigt mästerverk? ;) 

 

 

 

Detta är vad jag går runt och tänker på om dagarna och mycket mer än så. Idéerna kommer till mig när jag sitter på pendeln, på bussen, när jag ska lägga mig eller till och med när jag ligger i badet med levande ljus. De vill aldrig lämna mig ifred och det är jag väldigt glad över - för utan idéerna skulle jag sitta alldeles tom och inte kunna skriva världar i olika former. Jag skulle inte kunna få må bra på det sättet jag mår bra på just nu. Som jag en gång sade i tidningen: "Det skrivna ordet uttrycker mer." 

 

Så, vad ska man kalla detta? Fantasi eller kreativ intelligens? Kanske båda. Hur som helst, är det helt underbart att få dessa idéer. Både mörka som ljusa, dystopiska som utopiska. 

(Vad kom ni och tänka på när ni läste det kursiverade?) 

 

And what it wouldn't be, it would.
You see?" 

- Lewis Carroll, Alice's adventures in Wonderland & Through the Looking-Glass 

 

Detta beskriver mer eller mindre min fantasi som jag har. Både för skräck, dystopier, apokalypser och fantasy. 

 

Jag har fått kommentarer när jag sagt "Jag ska sätta mig ner och arbeta nu" att det jag gör, inte alls är något arbete. Att vem som helst skulle kunna sätta sig och skriva ord efter ord, utan problem. Utan ansträngning. Utan att behöva sitta och fundera över vad som skall komma härnäst och få ihop den röda tråden. Vilket är fel. Att skriva krävs koncentration, arbeta med redigering och få ihop den röda tråden och en massa annat. 

Men det är inte bara en hobby för mig, utan det är ett arbete. Jag vill få ut mina böcker, signera dem och gå på releasefester. Jag kanske inte har tjänat pengar på det ännu, men det kommer kanske i framtiden. Då kanske jag kan säga att det är ett arbete, eftersom jag tjänar pengar (Inte mycket så att jag kan överleva på det dock). Men sen igen, det finns arbeten som är frivilliga där man inte får pengar och det är lika mycket arbete som vilket annat jobb som helst. 

 

 

Att skriva enligt mig, är något magiskt och något helt underbart. Något jag inte kan leva utan då det är lika viktigt för mig som det är för er att andas, ni skulle dö om ni inte fick andas.

Att skriva enligt mig, är ett äventyr jag inte vem något om förrän jag har nått slutstationen på äventyret. 

Att skriva enligt mig, är det bästa som existerar i denna värld. 

 

Jag är inte den här personen som gillar att ha många projekt samtidigt. Jag brukar få bättre struktur när jag endast håller på med ett projekt. Men vissa fall är undantagsfall, som till exempel nu. 

Jag är med i Camp NaNowrimo där jag skriver på min bok som är andra delen i min trilogi. I November 2014 skrev jag på den första boken i trilogin under NaNowrimo. Jag börjader redigera på den innan jag började på bok nummer två. 

 

Men för två dagar sedan började jag med en skräcknovell till en tävling och idag började jag på redigeringen igen samtidigt som jag skriver på den andra boken. 

Jag känner mig produktiv om inte annat. 

 

 

 

Jag blev tipsad om en skräcknovell för en antologi förut av en vän på facebook. Jag blev lite intresserad och läste på om tävlingen, men började aldrig göra en planering utav den. Jag hade den bara där i huvudet där idén kliade på pannbenet och sade "Jag vill ut! Jag vill ut! Släpp ut mig!"
  Jag började idag småfixa med planeringen och har ritat en ritning för huset som är centrum för berättelsen. Det smalll till i huvudet så fort jag blev färdig med ritningen och rösten som sagt att den ville ut blev mer exalterad och började hoppa omkring i det trånga utrymmet i mitt huvud. Gång på gång på gång tjatade den att den ville bli skriven nu. 
  

"Hallå, du har ju faktiskt vunnit två skräcknoveller förut. Kom igen nu då! Skriv mig, nu! Nu! Nu! Nununununununununu!!!" 

Så den där lilla rösten håller på att vinna över min röst för min bok jag håller på med, som också tjatar på mig att bli skriven. Jag antar att jag får dela upp det där och skriva på båda varje dag. 

 

 

Pinterest är en helt otrolig inspirationskälla jag aldrig trodde skulle finnas. Jag har olika "anslagstavlor" för nästan varje grej som intresserar mig och allt är inte bara för skrivandet, men mestadels har jag "anslagstavlor" där jag pinnat upp bilder för att bli inspirerad. Min absoluta favorit som hjälper mig otroligt mycket just nu är min "anslagstavla" som både har apokalypsinspirerade bilder och dystopi bilder. 

Men har också en annan favorit som hjälper mig som skribent. Dit jag kan kolla när jag känner att jag inte alls är bra på det jag gör och så vidare. 


Följ Fredrikas anslagstavla Writing på Pinterest.